aplacetobe

Jordens undergång var nära och alla visste när det skulle ske. Jag var hemma med familjen i Brändön och vi höll på rensa ut saker ur huset. Himlen började bli svart i horisonten och ett fasansfullt eldberg var på väg mot oss. Alla var så lugna och hade vant sig med tanken men jag var livrädd. Mammas affär var jättestor med massor av kläder och prylar. Allt där inne fick stå kvar och jag gick runt i huset och grät. Mamma sa: Det här är inget att vara orolig över! Elden närmade sig och jag sprang. Det började bli rökigt. Jag, grannen Torgny, hans dotter och son låg på ett välvt megastort parkettgolv och letade efter uppåtstickande hål som vi kunde andas igenom. Jag hittade ett, Torgny tog det men jag tog tillbaka det. Jag kunde se jorden från rymden. Den snurrade runt som ett bowlingklot och jag kände det när jag låg på golvet och andades genom hålet. Jag började bli yr. Elden hade dragit över och jag var helt ensam. Jag visste inte var jag var men ville tillbaka till huset. Jag grät massor. Mamma och pappa var död. Tillslut hittade jag vårt hus som hade fått lite skador. Affären var inte heller så förstörd, endast lite sot och brända kläder här och där. Jag blev arg och frustrerad istället. Vi skulle ha stannat i huset! Min iPhone hade fuckat upp sig. Jag behövde slå in en inträdeskod och ett lösenord för att få på den som jag inte hade en susning om. Det gick lite folk på gatorna som kom in i huset. Tydligen var det bara vårt hus som stor kvar och överallt i övrigt låg det aska och svarta stenar i varierande storlek. Det blev som ett kollektiv hemma. Jag sa var alla fick sova och hur många. I dubbelsängen skulle 9 stycken sova, i soffan 3 stycken och i en hörna med massa kuddar 5 stycken. Jag kände mig helt uppgiven, gick och la mig i högen med människor och somnade. Det var då jag vaknade…