aplacetobe

Vet inte rikigt vad som hänt med förra bloggen men det går inte att logga in, så ny har jag börjat på en ny kula. I ensamheten känns det bra att skriva av sig och dagbok har jag inte skrivit på många år. Jag har kvar min min parfymerade dagbok som jag började skriva i - 97. Livet lekte på bekymmersfritt och för nyfikna själar bjuder jag på några rader:

" 21 juli 1997. Hej idag så har jag varit och badat i sundet det var ganska varmt i vattnet. Och så har jag varit hos Elina och där fick vi glass i stora lass. Nu är det inte länge kvar tills vi börjar skolan igen. När jag börjar om skolan ska jag ha på mig en svart tröja och svart stratch jans med några krumelurer på. Och mina skor med 5 cm hög klack, dom är orangea. Jag har 13 cd-skivor till min cd. Jag är med i Lira BK som betyder Lira bollklubb. Hej då"

Jag skrev mycket under några år framåt men sedan dalade det. Det syns tydligt hur språket förändras och hur denna beskymmerslöshet utveckades till bekymmer som då kändes väldigt stora. Jag citerar igen:

"12 mars 2002. Nu känner jag att jag inte fattar någonting. Jag undrar varför.. Jävla helvetes Sara. Sara ba käftar (syrran). Snart går jag och smäller till henne. Sara är så jävla lat och sur hela tiden. Hon kan ju jävla gå och låsa in sig på sitt rum och aldrig mer komma ut. Den 23 mars ska jag göra hål i näsan. Jag får faktiskt det för mina föräldrar."

1 år senare träffade jag mitt livs kärlek och raderna som skrevs tedde sig helt annorlunda. De faser jag gått igenom har format mig till den jag är och jag ångrar ingenting. Det går att ta på ett annat sätt nu i efterhand och jag upplever det som nostalgitrippar när vi brudar pratar om tonåren.